El misionero

Innan påsken blev jag tillfrågad om jag skulle vilja åka iväg på en mission med mitt projekt. Då lät det som en skön grej att göra, åka iväg på lite semester samtidigt som man skulle få massa god mat och förmodligen bo fint i en kyrka. Som jag uppfattade det skulle vi lyssna på missionärerna och lära oss lite om påskens innebörd. I åtanke att mitt projekt är kristet så kunde det ju inte skada att lära sig lite om vad de håller på med.

Här hade det blivit ett litet missförstånd från min sida. Vi skulle inte iväg och träffa missionärer, vi var missionärerna!

Det var till Guaranda missionen var utsatt och det var dit vi kom efter att eleven ”Stalin” terroriserat mig halva resan. Efter 3 månader i Ecuador borde jag ha lärt mig att det inte finns något som god mat eller fina kloster att bo i. Ja klostret var i alla fall ett härbärge och maten torrt hårt bröd. Den kvällen fick jag göra något mycket ovanligt. Vi satt alla i någon typ av rum och läste psalmer då en gammal nunna gav mig ett papper med massor av namn. Efter att kämpat mig genom halva listan med omöjliga namn att uttala slog det mig att det jag läste var namnen på dem som avlidit. Då mådde jag lite dåligt, jag är ju inte ens katolik!

Jag pa missionen, en Salesiano

Detta följdes med att vi äntrade sovsalen, det stank något förfärligt vilket inte var så konstigt då rummet var fyllt av gamla avslagna människor som låg och kved. Sängarna var av typen våningssäng med slitet och smutsigt blå polyester. Det var första gången jag sovit med två tröjor, hoddie, jacka och skor. Den natten sov jag inte gott…

Morgonen efter skulle äventyret börja på allvar. Jag och en av mina elever blev tilldelade en mission i Herapamba. En liten by långt upp i bergen, nära Chimborazo, i andra ord riktigt kallt och primitivt. Den timmes långa färden dit hängde jag längst bak på en stötfångare på en överfull pickupp, var bara att hoppas att den modifierade relingen inte skulle brytas. I byn höll vi en mässa där allt vi sa på spanska fick översättas till quichua. Stora upplevelsen var sovplatsen som vi delade med höns, kycklingar och små råttor. Det jordiga trägolvet täckte vi med lite kartong och en rissäck.

En kristen tradition, att tvatta din grannes fot. Jesus gjorde detta!

Har sov vi

I Ecuador finns en stark tradition där någon får genomföra Jesus korsfästelse. I Quito går de lite längre än vad vi gjorde. Där piskas korsbäraren blodig under sin färd, for oss räckte det med att killen fick släpa korset och fästas vid det. Hur galet det än låter så var det en häftig upplevelse. Det är mer av en folkfest än något annat. Efteråt äts det av Fanescan.

Forberedelse av Fanescan

Vi korsfaste honom pa toppen av berget

Det skulle jag inte ha gjort, tror jag aldrig varit så magsjuk som då. Den natten var förfärlig ville bara hem så fort som möjligt. Vilket var omöjligt där jag befann mig. Fick vänta till den följande dagen då vi återvände till härbärget. Sov hela dagen när jag kom dit. Brydde mig inte om hur smutsigt och äckligt det var, inte heller över parasiterna som endast lever hos uteliggarna fick käka lite av mig.

Min kompanion Christian

Hur eländig jag än var, kunde inte äta på en vecka annat än lite soppa, såg ut som ett skelett så ångrar jag inte resan. Kommer förmodligen aldrig få uppleva något liknande, att leva bland indianerna och dela deras vardag.

Traditionell kladsel for indianerna runt Chimborazo

Indianerna lever ett hart liv i Ecador. Aldern spelar ingen roll utan alla maste arbeta i fälten. Jag belv forskrackt over hur elvaåriga flickors händer hade omvandlats till ruggade manshänder. Dar finns ocksa ruttnande tänder pa var och varannan och en liten unge fastkedjad med en liten duk på varje kvinna. I samhallet blir den ursprungliga befolkningen, Indianerna, utsatta for rasicm. Det ar skammligt att prata Quichua och de ses ned pa som outbildade. Alla "skitiga" arbeten gors av indianerna eller de morkhyade som ar lagst i sammhallet. Sa pa nagot satt ar det inte sa konstigt att manga foredrar livet i bergen. Naturen som omger dem, lugnet och frånvaron av vardagsstressen.

Bergsasnorna verkade inte bry sig om kylan

/ Mathias

¿Que pasa en Ecuador?

I Ecuador sager alla att man ska vara forsiktig, vilket sa klart fatt en att tro att de overdriver. Detta trodde jag tills for nagra veckor sedan. Sent pa kvallen ringde Gladys syster som bor i Orienten. Jag var ensam hemma och svarade, da fattade jag inte varfor hon var sa stirrig och inte forstod att det var jag. Forklaringen fick jag sedan efter att Gladys snackat med henne. Det som hade hant var att det pagott ett litet krig ute i deras plantage i djungeln, ett plantage som jag varit och besokt. 5 colombianer hade mitt i natten oppnat eld mot herrgarden, tagit Indiankvinnan som jobbade dar och hennes bebis tillfanga.

De tankte helt klart doda henne, men helst ville de ha tag pa agaren till stallet d.v.s Victor maken till Gladys syster. Sa efter lite tortyr fick de val ut var han bodde, vad han jobbar med och var ect. Sedan halsade de henne att de skulle skjuta honom och hans familj i skallen... Efter det gar han, Viktor, med personliga livvakter.

Nasta sak som hande var att jag besokte Ivans arbete, han som jobbar som polis. Vid det tillfallet arbetade han pa ett fangelse i ett farligt omrade. Dar fick jag ga runt dock ej traffa nagra fangar. Jag fick det forklarat for mig att i Ecuador dar ar det inge dans pa rosor i fangelsena. Dar delar 8 fangar pa 3 - 4 kvm. Kvallen innan hade tre poliser varit i ett rum med en fange, nar fangen springer upp och skar halsen av en polis. Sjalvklart pepprede de resterande tva poliserna fangen full med bly. Ja har gar alla poliser runt med k-pistar.

Tredje grejen som jag fick berattat for mig handlade om en kompis till Fernando. Han jobbade som kock pa helgerna for ett cartering foretag. Han hade spenderat alla pengar pa maten och befann sig vid ett rodljus i sin bil pa vag till kunden. Da drar en person en pistol mot vindrutan och hotar med att doda honom om han inte langar fram pengar. Problemet ar ju att han lagt alla sina pengar pa maten och han ber for sitt liv. PANG ett skott i pallet. ¡Le matan! Enligt husmorsan sa ar det galna colombianer som springer omkring och mordar.

Igar blev aven en granne mordad en busstation en bit bort fran husen. Tydligen ska han blivit ranad och sedan mordad...

Summa summarum Ecuador ar inte den sakraste plats jag befunnit mig pa.

Forutom att lyssna pa allt mordande sa har jag varit runt lite har och dar. Forst var jag forbi Cotopaxi vilket var ett aventyr. Det var mycket trassel med att ta sig dit, eftersom husbrorsan var tvungen att kopa en lag snabb bil som inte klarar av grusvagar. Sa korde vi fast nar vi kom till en tillfallig flod som gick over vagen. Vad gor man nar man befinner sig nagra mil fran berget utan transport? Nja vi borjade ga men det insag vi ganska snart inte skulle funka. Som tur var kom en flakbil och lat oss sitta bak pa flaket. Den tog oss ganska hogt upp, sen var det bara att borja knata.

Valkommen till Cotopaxi varldens hogsta aktiva vulkan, 5897 moh

Vilket inte var allt for bekvamt, utan att ha kakat mer an havregrynsgrot pa morgonen och stor packning.

El Refugio, sista utposten!

Val uppe vid basstationen kunde man forsoka andas ut, aldrig har jag upplevt sadana hojder, den tunna luften gjorde det sa mycket jobbigare att bara ta nagra steg var jobbigt.

Har instruerar jag de andra hur man kottar uppfor ett berg ;)

Eftersom vi inte hade nagon glaciarutrustning eller guide sa kunde vi inte klattra hogre an till den forsta glaciaren.

Detta ar da Ivan, husbrorsan

Stotte pa en rav pa 5000 moh

Det trakiga var att vadret var pyton denna dag, kandes lite onodigt att jag slapat med mig stativet :)

Pavag ner for berget

Nu efterat vill jag verkligen na till toppen, titta ner i vulkankratern lar vara nagot utover det vanliga. Grejen ar att jag behover hyra utrustning och guide vilket ar riktigt dyrt, har sett att det kostar kring 2000 kr...

Vi volontarer som bor i Quito och Esmeraldas drog ner till Santo Domingo for att snacka av oss. Sa mycket mer an det blev det inte, vi han med en kort runda pa stan med den obligatoriska salsan och Pilsener (en acklig ol). Plus att vi stack till djungeln sista dagen for att halsa pa infodingarna - Los Colorados.

En infoding, kvinna, som kliver ratt ur djungel

Jag fick kanslan av att det var lite turistigt speciellt nar de hade ett museum. Och pa kommando borjade nagra dansa och spela.

Folkdans i djungeln

El Equis - Bothrops atrox

Ett typiskt hem for Los Colorados

Lustiga djur de dar papegojorna

Lite farskare nyheter ar att jag borjat ta spanska och salsa lektioner och maste byta familj, fastan jag gillar dem, familjen alltsa.

/ Matte

Nytt fran Quito!

I Quito rullar allt pa som vanligt. Mycket tid har jag fatt agna at att fa lite klarhet i mina uppgifter pa arbetet. Det som varit ar att elever har tagit examen fran skolan vilket gjort att det inte funnits regelbundna lektionstider. Nu har det varit en inskrivningsvecka pa skolan respektive relegering av de elever som haller for daligt snitt.

I borjan gillade jag inte alls TESPA kandes helt oorganiserat och som att inget skedde har. Och eftersom jag inte ar utbildad snickare, mekanisker eller industriarbetare sa uppsakattar jag inte riktigt samma saker som de som arbetar har. Jag njuter t ex inte utav att sta i ett rokfyllt rum och bolma giftig rok.

Panorama over norra Quito

Jag vill inte pasta att maten ar en hojdare heller, varje dag bjuds man pa en juice av lite gamla frukter, varav det bara ar den av papaya som jag inte kan forma mig att dricka. Darefter foljer en skal med en soppa av vatten och ris eller nagon rotfrukt. Har man tur flyter antingen en strupe, fot eller njure av en kyckling i soppan. Till slut far man en tallrik med ris med antingen skin fran en gris som ar hart som lader, en broskbit med fett pa eller tonfisk.

Vad jag gillar ar kontakten man far med eleverna, en kontakt som ar viktig da detta ar en sista for manga av dem. De har verkligen levt ett tufft liv, vilket jag tycker organisationen hanterar bra. De ar inte latt att utbilda dem, de ar pa valdigt olika nivaer och aldrar. Men hur tuffa och harda eleverna an verkar och beter sig sa skiljer det sig inte mycket mellan dem och svenska ungdommar, nar man val borjat kanna dem och blivit accepterad.

En volontar som bodde hos vardfamiljen for 9 ar sedan ar och besoker dem vilket lett till att de velat gora en massa saker med henne, skont da jag fatt lite mer tid for mig sjalv, lillasystern riktar nu sina galna upptag mot henne ;)

Josselyn till hoger

Fyllt ar har jag ocksa gjort!

Da gjorde vi en tripp till linbanan i Quito som tar en upp till 4100 m. En himla utsikt vantade pa en dar uppe. Familjen berattade for mig att for inte sa lange sedan hande en massa hemskheter dar uppe. Tydligen ska en man som enligt dem "gillade utlandska tjejer" ha knallat upp for berget och dar uppe har han kidnappat tjejer som han sedan atit deras brost och konsorgan... Nu finns poliser stationerade dar sa det ar lugnt :)

Utsikt over Quito

Vegitationen uppe pa bergen ar otroligt annorlunda det i Quito, har uppe ar det kallt (nja in Svea kallt men anda) och samma vegitation som i de svenska fjallen.

Quito till vanster

Sugen blev jag iaf pa att bestiga nagot storre, Cotopaxi nasta!

Nos Vemos!

/ Matte

El Carnaval!

Hej halla!

Mycket har hant har nere sedan sist, ja eller det har snart gatt en manad :) Forvantningarna infor resan var kanske lite val tilltagna. Jag pratar t ex inte flytande spanska, det ar en myt att man pratar flytande efter en manad... fan!

Naja spanskan borjar sjunka in och jag fattar vad folk sager. Det vill saga i Quito for nere i Orienten snackar de helt annorlunda, japp jag har varit nere i djungeln :) Till att borja med vill jag saga att det varit karnevaltid nere i Ecuador, den storsta festen de har. Under festivalen gor man endast galna saker, saker som knappas vore tillatet i Sverige. Som att aka runt pa pickup-bilar och kasta blaonger fylda med vatten pa folk (Bombas), garna pa tjejer sa deras topp blotes ner men allas drom ar ju saklart att osa allt de har pa Gringos. Ja jag var utsatt for de grovsta angreppen under festivalen. Problemet var inte vattnet for mig, utan ackelpeckel sprejburkarna fylda med fargadsmorja och aggen. Enda motsvarigheten vi har skulle val vara... studenten :)

Fernando

Forutom alla fester som varit kul fastan de dansar djungeldans, sa fick jag aven en snabb visit in i djungeln. Efter familjens varningar om hur mkt mygg det fanns dar sa hade jag kittat upp mig med hela tva myggstift. Klart overdrivet da jag sag max ett 100 - tal mygg pa hela resan i Orienten. Fick en 5 bett totalt, bor val inte adragit malaria eller?

Ar tokblot efter ekvadorianerna tomt allt de har pa mig :)

Jag gillade stallet iaf och vill garna dit igen. Pa vagen tillbaka blev jag sjuk, bara kortvarit for nu ar jag frisk.

Na nu maste jag dra ha det!

/ Matte