Lite nyheter

Livet i Ecuador har just borjat!

Efter en dryg flygning 31 varav runt halften varit sittandes i olika flygplatser plus chocken jag fick nar man kom till Miami och varenda kotte snackade spanska. En sidenote ar att jag at min forsta bigmac i amerika precis samma smak bara lite billigare :(

Framme i Quito vantade en 7 dagar lang orientering. 8 timmars spanskalektioner om dagen, paus for kak, festande och somn. Maten ar Horrible ej god jag misstanker att de anvander ingefara en nan skum krydda, jag ar inte helt saker pa detta annu... Possitivt ar att det gar frammat med spanskan, jag forstar mycket av det folk sager nu. Jag har alltsa hamtat mig fran hybrisen jag fick under sprakindelningen. Men det gjorde ju inte sa mycket att man gled ner i nyborjargryppen :)

Forutom plugg har det varit mycket snack framst med de tva amerikanarna de har en lite anorlunda syn pa varlden. Jag kan meddela att gruppen ar mycket tight och vi har gjort det mesta tillsammans. Festat, dansat salsa, pluggat, blivit bestulna, sjuka... Nej jag har inte varit sjuk eller blivit bestulen men jag har gatt runt flera dagar med den smartsamma roda fargen i nacken.

Quito ar helt enormt och ligger som i en dal omringad av berg och vulkaner som Cotopaxi, viken jag hoppas fa kunna bestiga. Jag tycker inte det ar lika smutsigt har som i t ex bangkok eller Kina men inte Stockholms clean ;) Sen ar det lite surt att man maste vara forsiktig med kameran, finns mycket att plata har och igar sag jag en kolibri for forsta gangen.

Det var forst den 8 som jag fick traffa min nya familj. De bor ute i en Barrio Los Olivos viket ar ett riktigt schysst omrade. Det pratas noll engelska i familjen vilket var lite av en forvaning. Jag fick traffa brodern dagen efter, han pluggar till att bli polis sa han ar lite overallt.

Den 9 var det tankt att jag skulle borja arbeta men dagen innan ringer AFS och sager att det inte blir nagot arbete inom CENIT utan inom ett nytt projekt Fundacion Proyecto Salesiano Chicos de la Calle. Eller med gatubarn vilket inte ar sa langt fran arbetarbarn men lite surt kandes det anda.

Vad jag lackade pa var att igar nar klev in pa stallet visar det sig nastan tomt och de har ju saklart ingen aning om vad jag gor dar. Tydligen har de semester och jag ska inte borja foranns den 13. Dar star man helt overgiven mitt i Quito i ett farligt omrade ocksa. Naval jag kunde iaf ringa till min vardmamma som arbetar som larare sa jag drog dit och hade en dag med kidzen istallet.

/ Matte